Blåtunga svärd

  • blåtunga svärd
  • Blåtunga sva
  • Blåtunga sverige

    • •

    Svärd

    För efternamnet Svärd och personer som bär detta namn, se Svärd (efternamn).

    Svärd

    Handvapen att sticka och/eller hugga med&#;

    Ett svärd är ett handvapen avsett för att sticka och/eller hugga med. Slagsvärd är ett stort tungt svärd som svingas med båda händerna.

    Svärdens utformning skiljer sig åt, och är anpassade till den tid och tekniska och kulturella utveckling som de härstammar från.

    Under antiken användes ofta korta enhandssvärd. De romerska legionerna använde gladius som finns i flera varianter och till stor del liknar de svärd som även grekerna använde. De användes för både hugg och stick. Den korta längden tillsammans med det breda bladet och det faktum att de ofta användes i täta formeringar kan tyda på att stick kan han varit något övervägande.

    I Europa kan man under medeltiden se en förändring av klingorna från främst huggvapen, till att mer bli stickvapen. Detta skedde i takt med att rustningarna blev vanligare och mer heltäckande senmedeltiden så att det inte längre var lika lätt att hugga mot någon oskyddad kroppsdel. Man tvingades istället att sticka motståndaren i glipor eller svaga punkter i rustningen. I Japan led

    •

    Blåtunga

    Den här sidan handlar angående virussjukdomen, på grund av ödlearten, titta Blåtunga (ödla).

    Blåtunga eller Bluetongue disease existerar en insektsburen virussjukdom såsom drabbar idisslande, huvudsakligen får och ibland nötkreatur[1], getter, oxdjur, hjortar, dromedarer samt antiloper. Sjukdomen kan ej föras ovan till människor.[2]

    Orsak

    [redigera | redigera wikitext]

    Sjukdomen beror på blåtungeviruset, som tillhör släktet Orbivirus. Man känner till 24 serotyper från viruset, dock alla förekommer inte ständigt i en givet sektor. Till modell är bara fem från serotyperna observerade i USA.[3] Blåtungeviruset existerar inte smittsamt utan sprids till djuret genom bett av infekterade svidknott, huvudsakligen av arter i släktet Culicoides. Koncentrationen av viruset är lågt i avföring och kroppsvätskor, något liksom gör kontakt- och slaktsmitta osannolik. Däremot kan tjurar smitta kor vid parning, även nära konstgjord insemination. Man besitter funnit jagare i Afrika, som kanske blivit smittade via inälvor.[3]

    Förekomst

    [redigera | redigera wikitext]

    Sjukdomen beskrevs först vid sjuttonhundratalet samt har idag stor spridning i världen. Mest förekommer den inom delar från Afrika dock även inom Mellan

  • blåtunga svärd

    • •

    Röde Orm

    Röde Orm är en äventyrsberättelse i två delar av den svenske författaren Frans G. Bengtsson. Första delen, Sjöfarare i västerled, utkom medan andra delen, Hemma och i österled, utkom [1][2] Berättelsen utspelar sig under vikingatiden och skildrar Orm Tostessons äventyr.

    Röde Orm framröstades år i SVT:s program Röda rummet till talets tredje mest betydelsefulla svenska bok. En liknande och samtidig omröstning genom bibliotekens försorg placerade Röde Orm på sjunde plats bland århundradets svenska böcker.

    Tillkomst

    [redigera | redigera wikitext]

    Frans G. Bengtsson har i essän Hur Röde Orm blev till, postumt publicerad i samlingen Folk som sjöng, berättat om bokens tillkomst. Idén till "berättelsen" – han säger sig föredra detta ord framför "roman" – skall ha kommit under mediterande över gamla nordiska kunganamn, varvid han fastnade vid Harald Blåtands. Efter att ha fantiserat ihop en bild av denne med stora betar till tänder samt olidlig tandvärk ville han skriva ner denna. För att undvika en novell, som han ansåg skulle bli "farsartad", ville han dock endast ha detta som en episod i en längre berättelse. Han insåg också att Europa vid