När orken inte finns
•
När orken inte finns kvar
Jag "är" två personer, eller har under en lång tid slitits till två.
En som agerar i det vardagliga livet, i skolan, socialt med vänner etc. Denna personen är narcissistisk, egoistisk, utnyttjande och manipulativ. Denne är även väldigt charmig och anses vara rolig och humoristisk, försöker ständigt vinna inflytande hos människor, på gott och ont. Har även ett enormt kontrollbehov och söker uppmärksamhet och bekräftelse. Social status är ett väldigt viktigt fenomen för denna personen. (Denna sidan är dominant)
Den andra personen framkommer vid ensamhet och tristess, det är en tillbakadragen karaktär, som är självhatisk, skamsen, rädd och osäker. Denna får ofta ångestattacker och har alltid svag ångest. (Jag har en depression och går även som du på möten 1h/vecka) Denna framkommer dock endast när jag är denna personen. Min depression är förenlig med denna sidan och i och med att den har blivit och blir allt starkare så får denn
•
Hur ska man orka med allt?!
Jag sitter mycket och funderar på vad det är som gör att jag orkar kämpa vidare och driva mig själv. Personligen upplever jag att jag känner mig mer eller mindre forcerad. Vad ska man annars göra? Det finns liksom ingen annan väg än framåt. Jag kämpar med studier, med jobb och ansökningar hit och dit. Just nu är jag glad att jag får skriva av mig här. Det känns alltid bra att skriva av sig om sådant som jag annars skulle gå runt och grubblar över. Att skriva är som en sorts terapi för mig. Men när energin tryter har jag svårt att motivera mig, men ändå jobbar jag jobbar för fullt. Det känns ju liksom som det enda man kan göra, den enda vägen framåt.
Men varför fortsätter jag då?
Jo, den frågan har jag ställt mig själv många gånger och jag tror att det handlar om rädslan över vad som skulle hända annars, om jag inte kämpade och stod på mig. Det känns ibland som att hur jag än kämpar så kommer jag ändå inte så långt som jag skulle vilja. Jag får ofta höra av andra att jag ska sänka kraven och prestationen till en lagom nivå. Detta vet jag inte hur jag ska ställa mig till då jag ofta känner att det har med en utomstående press att göra. Det kän
•
Lanjelin, 30, äger flera olika diagnoser. Personlighetsstörning, depression, ångest, social fobi, insomnia samt läkare misstänker också PTSD.
Mitt första minne av psykisk ohälsa existerar från då jag gick i årskurs fyra. Jag kommer ej ihåg vad vi skulle göra vid lektionen dock jag tror att oss skulle prata framför klassen. Jag ville verkligen ej och bad om för att få stå över, &#;Jag kan verkligen inte!&#; sa jag. Ångesten utspelade sig först likt magont. detta är mitt första minne men innan dess äger mina föräldrar flera gånger tagit mig till medicinsk expert för magont. I efterhand har jag insett för att det plats ångest samt ångestattacker. Jag själv förstod att detta var ångest först då mina föräldrar tog mig till kuratorn, men då var ej ångest identisk sak såsom psykisk ohälsa. Ångest plats ångest &#; inget mer med det.
Jag förstod för att jag &#;led av&#; psykisk ohälsa inledningsvis på gymnasiet. Jag träffade skolkuratorn till att ett av mina lärare sa att detta vore god om jag pratade tillsammans henne. Jag kunde ej gå in i en klassrum angående dörren fanns stängd samt skolkuratorn fick mig för att inse för att så såsom jag mår, är ej ett normalt mående. Skolkuratorn fick mig att inse att varenda inte mår så såsom jag mår och för att det finns hjälp