Stenåldern arkeologi

Stenåldern är den period i människans historia som inleds med att man börjar tillverka verktyg. Stenåldern är också den första tidsepoken enligt Thomsenstreperiodsystem för Gamla världensförhistoriska tid. Namnet kommer av att de flesta av periodens skärande verktyg är av sten. Människan använde sig förstås också av andra material, som till exempel trä, växtfibrer, skinn och ben. Dessa är dock relativt förgängliga och finns sällan bevarade från den tiden.

Stenåldern delas vanligen in i tre eller fyra delar:

Ibland räknar man även med en "kopparstenålder" innan bronsåldern slutligen tar vid:

En enklare uppdelning är jägarstenåldern (äldre stenåldern) för tiden då människan levde av jakt och fiske, och bondestenåldern (yngre stenåldern) för tiden då jordbruket blev människans huvudinriktning. För Skandinaviens del sammanfaller detta dock med uppdelningen mesolitikum kontra neolitikum, eftersom där nästan inte finns några paleolitiska lämningar, dvs ingen äldre stenåldern. Det beror på istidernas inverkan på landskapet.

Vissa anser också att efter paleolitikum följer (beroende på vilken region det gäller och hur utvecklingen ser ut):

• Neolitikum

  •

  Trä- och hårdslöjd på stenåldern

  MuseumKulturmiljö och arkeologiStenålderHantverk

  Författare: Västmanlands läns museum

  Stenålder (10 –

  Trä är en organiskt ämne som efter bara enstaka relativt vykort tid förmultnar i jorden. Därför existerar det många sällsynt för att hitta virke från stenåldern, men inom vissa fall är detta ändå möjligt. Arkeologer äger funnit kvarlevor av boplatser, båtar samt träredskap inom våtmarker vilket kan existera uppemot tid gamla.

  Trä samt våtmarker

  Trähantverk plats sannolikt många vanligt redan tidigt beneath stenåldern. virke var en lättillgängligt ämne och enkelt att bearbeta. Man äger utifrån fynd kunnat titta att man tidigt även hade insikt om vilka arter från träd samt buskar vilket lämpade sig för olika ändamål. virke förmultnar dock snabbt inom jorden samt det existerar därför sällan som träobjekt bevarats ifrån förhistorisk tid.

  Vissa undantagsfall finns dock; mossar och våtmarker kan skydda föremål överraskande väl. Sedan den senaste istidens slut har flera sjöar successiv vuxit igen och bildat torv, såsom är enstaka typ från jord likt delvis består av nedbrutna växtdelar. dem människor likt bodde längs sjöstränder kastade ofta sitt avfall inom vattnet, samt då torven byggdes upp och täckte avfallet

• 

•

Stenåldersmänniskorna i Ljungaviken

Djupt under sanden i Ljungaviken i Sölvesborg låg den uråldriga stenåldersboplatsen gömd. Här hittades rester av hyddor och stenredskap och här levde säljägarna för 8 år sedan.

Det var sommaren som platsen grävdes ut eftersom nya bostadskvarter skulle byggas på platsen. Under stenåldern, alltså omkring 6 – utgjorde området en del av stranden på en mindre ö eller halvö i havet. När havet sedan steg och översvämmade stranden gömdes den gamla boplatsen under ett flera meter tjockt sandlager och kom att helt bortglömd bevaras för eftervärlden.

Under en tidigare undersökning i området hittades 56 olika anläggningar; främst härdar, gropar och stolphål från stenålder, men även boplatslämningar från bronsålder och järnålder.

För 8 år sedan slog sig människor ned på stranden men troligen bodde de inte här permanent utan i vissa perioder till exempel under sommar och höst då man ägnade sig åt fiske och säljakt. Rester efter sex eller sju hyddor hittades under utgrävningen liksom ett stort antal flintredskap och mindre verktyg av kvarts. Några hyddor har troligen använts vid enstaka kortare vistelser på platsen.

Den hydda som använts under vår